Therese - en uppföljning

Uppdrag gransknings program om Therese sändes i början av oktober. Snart två månader har passerat sedan dess. Den initiala upprördheten i sociala medier och referaten i media har klingat av och det har blivit relativt tyst. För tyst, med tanke på att fallet torde vara ett av de värre övergreppen i modern tid mot en individ med en intellektuell funktionsnedsättning. Therese hölls av sin förvaltare separerad från sina gamla föräldrar i tre års tid, fick inte ha telefon och flyttades 65 mil från sin hemort.

Nordfri menar att två saker är centrala att utreda med anledning av övergreppet mot Therese: 1) huruvida förvaltaren är lämplig att inneha ställföreträdareskapsuppdrag (godman, förvaltare) med tanke på hur Therese behandlats, samt 2) har ett brott begåtts?

Enligt föräldrabalken ska en förvaltare vara "rättrådig, erfaren och [en] i övrigt lämplig person". I denna formulering torde inrymmas att en förvaltare ska besitta omdöme. En huvudman har inte någon nytta av en omdömeslös förvaltare. Tvärtom ska förvaltaren bidraga med det omdöme som huvudmannen ofta själv saknar. Att förvägra en medmänniska kontakt med sina föräldrar under tre år är omdömeslöst. Det är extra omdömeslöst när föräldrarna är gamla och en risk föreligger att en förälder går bort utan att föräldrar och vuxet barn hunnit återförenas. Utöver att vara omdömeslöst är det förstås ett smaklöst och stötande beteende att förvägra kontakt mellan föräldrar och (vuxet) barn.

Man kan därför hävda att förvaltaren genom sin omdömeslöshet visat att hon inte är varken rättrådig eller i övrigt lämplig. Det är inte orimligt att argumentera för att överförmyndare i kommuner där denne förvaltare har uppdrag därför borde entlediga henne från hennes uppdrag.

Nordfri frågade därför överförmyndarenheten på Örnsköldsviks kommun: har förvaltaren Linda Walegren några uppdrag i skrivande stund i Örnsköldsvik? Om ja, hur många då? Och hur många hade hon tidigare i år? Något svar lämnades inte. Verksamhetschefen Jens Hjalmarsson valde att sekretessbelägga uppgifterna. Allmänheten ska alltså inte få veta om överförmyndaren har fortsatt förtroende för Linda Walegren, trots hennes agerande i fallet Therese.

I sekretessbeslutet anger Jens Hjalmarsson ett märkligt motiv till sekretessen: SVT har ställt frågor av liknande slag till kommuner och därefter haft hjälp av den informationen när man lokaliserat en person med skyddade folkbokföringsuppgifter. Nordfris ansvarige utgivare förväntas kunna göra detsamma.

Nordfri har för avsikt att överklaga sekretessbeslutet. Självklart finns det ett allmänintresse i huruvida Linda Walegren åtnjuter fortsatt förtroende från Umeåregionens överförmyndarnämnd (i vilken Örnsköldsvik ingår).

För att få utrett huruvida ett brott begåtts när Therese flyttades till Örnsköldsvik och sedan hölls separerad från sina föräldrar, måste någon polisanmäla saken. Nordfri ringde till Länsstyrelsen Norrbotten - som har tillsynsansvar över Överförmyndaren i Umeåregionen - och pratade med tjänstemannen Hanna Mörtberg. Enligt Mörtberg har Länsstyrelsen inte polisanmält händelsen. Däremot har man öppnat ett tillsynsärende med anledning av de uppgifter som framkom i Uppdrag gransknings program. Det kan dock endast resultera i "kritik". Inga sanktionsmöjligheter finns att tillgå gentemot överförmyndaren, så vitt Nordfri kunde förstå.

Överförmyndarnämndens ordförande Arvid Lundberg (MP) intervjuades i veckan av tidningen Nordsverige. Han uttalade sig då så här i frågan om huruvida en lokal granskning av fallet skulle göras:

"Jag har fått veta att vi inte är den överförmyndare som ska fatta beslut i frågan. Vi var tvungna att skicka över ärendet till rätt överförmyndare."

Lundbergs ord är problematiska. Ingenting hindrar att hans nämnd utreder vad som hänt och eventuellt fattar beslut om vilka åtgärder man ska vidtaga med anledning av det inträffade - t.ex. att entlediga Linda Walegren från eventuella ställföreträdareskapsuppdrag, upprätta nya rutiner, o.s.v. Det är också illa att en nämndsordförande utrycker sig i termer av att "han fått veta [vilka regler som gäller]". Ungefär som att han inte är ansvarig. Inte leder nämnden. Han bara råkar vara där.

Förmodligen har Lundberg "fått veta" att när en huvudman avflyttar till en annan kommun, så är det den nya kommunen som ska granska den årsräkning förvaltaren upprättar. Eller, den kommun i vilken huvudmannen bor vid årsskiftet har uppgiften att granska årsräkningen, som är en sammanställning av ekonomiska händelser under året.

När Nordfri konstaterat att varken Länsstyrelsen i Norrbotten eller Överförmyndarnämnden kommer att anstränga sig särdeles mycket i fallet, återstår frågan om det finns någon organisation i civilsamhället som kan tänkas vara intresserad av Therese-fallet.

En organisation som tidigare har kritiserat Optio i olika sammanhang och underkänt den lagliga grunden för verksamheten, är Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare (RFS). Föreningen har drygt 4000 medlemmar fördelat på 51 lokalavdelningar. 2023 mottog man drygt 6 miljoner kr i bidrag. Verksamheten beskrivs i lite spretiga ordalag på den egna hemsidan, men man lyfter särskilt fram detta citat från stadgarna:

"Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare ska genom opinionsbildande verksamhet och ideella insatser medverka till ett medmänskligare samhälle där människor stödjer varandra."

Nordfri ringde RFS och pratade med en "sakkunnig" inom ställföreträdareskapsområdet. Det stod snabbt klart att RFS varken var insatta i fallet Therese eller hade intresse av det. En snabb koll på föreningens hemsida visar också att den debattskrivande verksamheten helt verkar ha stannat av jämfört med tidigare.

Det finns alltså ett ointresse i den diffusa sfär som borde vara intresserad av fallet Therese. Nordfri erfar dock att Uppdrag granskning arbetar vidare med fallet. Det är dock inte en rättssäker ordning att det är SVT som ska bringa ordning och rättvisa när övergrepp begås.

Nordfris ansvarige utgivare har därför den 30 november polisanmält Linda Walegren, med förhoppning att en åklagare tittar på fallet utifrån frågan huruvida ett olaga frihetsberövande har begåtts.

Olaga frihetsberövande begränsas inte till att en människa hålls fast, låses in eller på annat sätt fjättras fysiskt. Även andra typer av begränsning av en människas rörelsefrihet kan sortera under brottet.