I lördags tågade den traditionsenliga prideparaden genom Örnsköldsviks stadskärna. Paraden startade i hamnen och avslutades i Stadsträdgården, där diverse utställare rest tällt och tal hölls.

Närvarande var bl.a. Svenska kyrkan, LO, Socialdemokraterna och Moderaterna. Representanter från Räddningstjänsten fanns också på plats.

Evenemanget har annonserats på Örnsköldsviks kommuns hemsida och där länkar man till https://ornskoldsvikpride.se/. Under länken framgår att det finns en "arrangörsgrupp" som arrangerar Örnsköldsvik Pride:

Sidan visar inte vem som är huvudman för evenemanget. Där finns inget organisationsnummer och inga kontaktuppgifter till en ansvarig person. Däremot uppmanas läsaren att sponsra Örnsköldsviks Pride. Det är möjligt att köpa "sponsorpaket".

Dessa kan vara av två olika valörer: silver eller guld. Priset är 500 kr respektive 1500 kr. Silverpaketet ger köparen en plats i paraden och dennes namn (person, företag eller organisation) annonserat på hemsidan. Guldpaketet ger dessutom ett "diplom om partnerskap" samt namn och logga på hemsidan.

Då inga namn eller loggor förutom arrangörsgruppens egna finns att finna på hemsidan, kan det vara så att Örnsköldsvik Pride inte sålde några sponsorpaket. Med andra ord; efterfrågan var mycket låg.

På sidan är silver- respektive guldpaket klickbara och leder till ett s.k. googleformulär, där man kan fylla i kontaktuppgifter samt vilket paket man är intresserad av. Det är också möjligt att ange "en annan form av överenskommelse". Formuläret saknar helt uppgifter om vem eller vilket organisationsnummer som upprättat det.

Nordfri fann detta märkligt. Örnsköldsvik Pride vill sälja något och ger möjlighet för sidbesökare att lämna sina kontaktuppgifter och ange vad man är intresserad av, men ingenstans framgår vem eller vilka som skulle bli mottagare av pengarna.

Vänder man på resonemanget så kan man antaga att Örnsköldsviks Pride har ett behov av intäkter - man efterfrågar ekonomiskt stöd - och därmed kan antagas ha utgifter. Har man utgifter så behöver man ha tillgång till banktjänster och för det krävs ett organisationsnummer. Någon ideell förening som heter Örnsköldsvik Pride finns dock inte registrerad hos Skatteverket, såvitt framgår av siten allabolag.se. Så vem är mottagare av stödpengarna?

Eftersom evenemanget är en allmän sammankomst, krävs tillstånd från polisen för dess genomförande. Nordfri frågade därför polisen i region nord huruvida det fanns en ansökan om tillstånd och i så fall vem som är sökande. Det visade sig att det är en anställd på RFSL Västernorrland, Morgan Grafström, som sökt och beviljats tillstånd för evenemangets genomförande.

Lite förvånande bor Grafström i Sundsvall. Några enkla sökningar visar att han sedan en längre tid är anställd på RFSL Västernorrland och har varit medarrangör i pridetåg sedan 2017. En artikel i Tidningen Ångermanland visar att han även figurerade i Sollefteå Pride år 2022.

Naturligt infinner sig frågan: står RFSL Västernorrland och specifikt deras (kanske enda) anställde Morgan Grafström bakom samtliga pridetåg i länet? På nätet finner man enkelt Grafström i anslutning till pridetåg i samtliga länets kommuner förutom i Ånge kommun. Han kan också knytas till pride i Östersund år 2020.

RFSL är i teknisk mening en ideell organisation. Verksamheten finansieras dock nästan uteslutande av skattebetalarna. Riksorganisationen kan tjäna som exempel:

Föreningen hade förra året 7838 medlemmar i hela landet. Vore de jämt fördelade så skulle drygt 180 av dem återfinnas i Västernorrland och av dem drygt 40 i Örnsköldsvik. Hur kan man ha råd att ha en anställd i Västernorrland i en organisation som förmodligen har färre än 180 medlemmar?

Av totala verksamhetsintäkter i riksorganisationen under verksamhetsåret 2023 om 67 miljoner kr, så var drygt 60 miljoner kr bidrag från statliga myndigheter och fonder. Den enskilt största bidragsgivaren var biståndsmyndigheten Sida med 30 miljoner kr.

Medlemsavgifter gav endast en halv miljon kr och gåvorna summerades till mycket blygsamma 6032 kr.

När Nordfri gräver vidare hittar vi RFSL Västernorrlands verksamhetsberättelse för året 2023, inklusive ekonomisk redovisning och våra misstankar besannas. Följande kan sägas om RFSL Västernorrland:

Morgan Grafström är heltidsanställd. Ytterligare en person tas ibland in på timmar. Arbetskraftskostnaden var 570 000 kr. Intäkter från medlemsavgifter uppgick till 6600 kr, vilket betyder att RFSL Västernorrland endast har 66 medlemmar eftersom medlemsavgiften är 100 kr. Region Västernorrland lämnade föreningen 200 000 kr i bidrag. Bidragsgivare var även Folkhälsomyndigheten med 166 220 kr. En bidragsintäkt om 180 000 kr för Sundsvall Pride finns också redovisad. Det framgår inte vem bidragsgivaren är, men man kan nog tro att det är Sundsvalls kommun.

Utöver dessa bidrag redovisas en bidragsintäkt på 340 000 kr utan uppgift om från vem eller vilka. Nordfri gissar att detta är bidrag från moderorganisationen.

Den anställde Morgan Grafström sålde föreläsningar och kurser för totalt dryga 90 000 kr.

RFSL har som organisation en besvärande historia som få idag känner till. På 70- och 80-talen hade tidvis en sammanslutning som kallade sig "Pedofila arbetsgruppen" ett postfack i RFSL:s lokaler i Stockholm. En vid denna tid aktiv profil i rörelsen, Kjell Rindar, invigningstalade på Stockholm Pride 2011.

I januari 1993 publicerade Dagens Nyheter en artikel med rubriken "RFSL säljer sexbok: Pederaster och pedofiler får tips om unga pojkar".

Tidningen Världen idag skrev så sent som 2019 under rubriken "Här är hbtq-profilerna som dömts för brott mot barn" så här i artikelns ingress:

"Pridefestivalen i Stockholm är i full gång. Samtidigt visar Världen idags granskning att flera personer med koppling till Pride, eller dess närstående organisationer, har dömts för olika sexuella brott mot barn. Maria Modin från Stockholm Prides pressavdelning vill inte kommentera eftersom hon anser att frågorna är ”vinklade/felaktiga”.

Idag anses RFSL lämnat detta förflutna bakom sig.