Fallet Therese: vad Uppdrag Granskning inte beskrev

SVT:s Uppdrag Granskning har ännu en gång producerat ett program som sätter Örnsköldsviks kommun på Sverigekartan och det i ett allt annat än smickrande sammanhang. Autistiska Therese Andersson sattes som vuxen under förvaltarskap i Degerfors i Värmland. Under förvaltarskapets gång byttes förvaltaren ut till en kvinna från företaget Optio. Den nya förvaltaren ansökte om skyddade personuppgifter för Therese och flyttade henne sedan till en ny adress. Therese föräldrar hölls med flit i okunskap om den nya adressen och när UG påbörjade sitt journalistiska arbete hade föräldrarna inte fått träffa sin dotter på tre års tid. 

UG:s program är utmärkt journalistik och förtjänar att bli prisbelönt sådan. De intervjuar personer som står föräldrarna och Therese nära. Alla vittnar om att föräldrarna har tagit väl hand om sin dotter. De ser inga rimliga skäl till att Therese inte skulle kunna träffa sina föräldrar. Journalisten Rebecka Montelius kan visa att det är juridiskt tvivelaktigt att en förvaltare ansöker om skyddade personuppgifter för en huvudman. Hon visar vidare att Skatteverket uteslutande har lyssnat på förvaltarens uppgifter. Inga utsagor från annan part styrker det påstådda behovet (som är sekretessbelagt). 

När Montelius börjar sina efterforskningar vet hon inte var Therese är bosatt. Föräldrarna tror att dottern bor i en relativ närhet och de har sökt efter henne i flera år. Montelius kontaktar kommuner som Optio har fakturerat och ställer skickligt kontrollfrågor. På så sätt kan hon minska antalet möjliga kommuner. Kvar finns till slut endast Örnsköldsvik. Två gånger besöker hon kommunen för att leta efter Therese. Den andra gången lyckas hon finna henne. 

Therese bjuder från sin balkong in journalisterna. I en oplanerad intervju, filmad med mobilkamera, uttrycker Therese hur hon hoppas att föräldrarna kan besöka henne på hennes kommande födelsedag. Hon fyller 45 år. När man vet att hon aktivt hållits separerad från föräldrarna och inte träffat dem på tre år, blir scenen hjärtskärande. Therese bor ensam, får inte ha telefon och deltar inte i någon typ av dagverksamhet. Föräldrna har nått en ålder då inga garantier om livets fortskridande finns. Slutet kan komma hastigt och oplanerat.

Under besöket hos Therese anländer en av hennes personliga assistenter. Han kräver att Montelius ska prata med hans chef på högtalartelefon. Chefen vill inte uppge vem hon är, men heter Madeleine Nilsson, arbetar på företaget Kura Omsorg AB och har titeln ”Uppdragschef”. Hon vill att journalisterna ska gå ”för hon [Therese] ska inte ha några besök nu”. Nilsson menar att journalisterna ägnar sig åt olaga intrång och hotar med att ringa polisen. Det är assistenterna som bestämmer vem som får besöka Therese, menar hon. 

Det är förstås inte sant. Den som bestämmer om Therese får ta emot besök är möjligen förvaltaren. Endast om det finns en stående instruktion från förvaltaren av slaget ”Therese får endast ta emot besök efter att jag godkänt det”, så kan Madeleine Nilssons påstående vara korrekt. Hon arbetar alltså i arbetsledande ställning på ett företag med ordet ”omsorg” i namnet. Begrunda det.

UG har besökt Örnsköldsvik tidigare. Sophia Djiobardidis gjorde 2014 ett utmärkt program om kommunens etanolaffärer. Örnsköldsviks kommun är inte heller nya i sammanhanget förvaltarskapsskandaler. Arne Gavelins skadeståndsmål kommer att behandlas av Högsta domstolen. Staten har vidgått att man begick fel när Gavelin sattes under förvaltarskap. Det man nu tvistar om är storleken på skadeståndet. 

I fallet Gavelin har ingen person från stat eller kommun ställts till ansvar. Lagrådet Lena Walgren som satte honom under förvaltarskap går fri ansvar. Kommunens tjänstemän som ansökt om förvaltarskap slipper klander. Och förvaltaren som med liv och lust föresatte sig att försälja Arne Gavelins lösöre och t.o.m. markinnehav (hann dock stoppas) har inte synats under lupp överhuvudtaget.

Nu faller det sig så att det är samma förvaltare i båda fallen: Linda Walegren. Hon arbetar på bolaget Optio, som har som affärsidé att sälja sin personal som proffsförvaltare till kommuner. SVT tvekar inte att nämna varken Linda Walegren eller Madeleine Nilsson vid namn i programmet. Nordfris tolkning är att UG-redaktionen bedömer deras handlingar så klandervärda att risken för att SVT får ett förtalsmål på halsen är försumbar.

Förvaltarskap beslutas av tingsrätten och det är rätten som förordnar en förvaltare. Tillsynen av förvaltarens arbete åligger kommunens Överförmyndare eller Överförmyndarnämnd. I Örnsköldsvik utgjordes Överförmyndaren under 18 år av en ensam socialdemokratisk politiker. Sedan en tid har Örnsköldsvik ingått samarbete med Umeåregionen om överförmyndarverksamheten. Därför är nämnden idag sammansatt av politiker från ett flertal norrländska kommuner. 

Överförmyndaren eller -nämnden har till sin hjälp tjänstemän i den kommunala förvaltningen, precis som i övrig kommunal verksamhet. Politiskt ansvar delegeras i praktiskt arbete till tjänstemän. I Örnsköldsvik är Jens Hjalmarsson tf chef för förvaltningsdelen av överförmyndarverksamheten. När Montelius intervjuar honom efter att progrmmet sänts, visar det sig att Therese är flyttad igen. Hjalmarsson vet inte var hon finns. 

Han har arbetat på Örnsköldsviks kommun i 16 år.

I en uppföljande intervju frågas Sofia Johansson Hannsberger - stabschef på Örnsköldsviks kommun - om fallet Therese. Hon menar att det finns ett systemfel som, underförstått, gjort det möjligt att det kunnat bli så här. I det har hon visserligen rätt, men samtidigt borde fallet Arne Gavelin åtminstone gjort Linda Walegren persona non grata hos kommunen. 

Stabschefen hävdar samtidigt att det är den gemensamma överförmyndaren som förordnar förvaltare. Det är fel. Uppgiften åligger tingsrätten. Däremot kan överförmyndaren utse en ny förvaltare i ett pågående fall av förvaltarskap. Eller, för den delen, byta ut en olämplig dito. Något man alltså inte gjort med Linda Walegren. 

Man kan fråga sig varför Sofia Johansson Hannsberger intervjuas. Hon är visserligen en högre chef i förvaltningen, men hon är inte den högsta chefen. Att kommundirektör Magnus Haglund väljer att gömma sig bakom stabschefen - som får klä skott för elände hon inte skapat - är talande: sådan är kulturen på kommunen. Kommundirektören har lön och anställningsvillkor anpassade just för att han kan komma att få ta det yttersta ansvaret och gå över dagen. 

En bättre uppföljning av SVT hade varit att fråga just kommundirektör Magnus Haglund varför han inte vidtagit några åtgärder i efterdyningarna av Gavelin-skandalen. Nu ger Örnsköldsviks hantering av ställföreträdarskap kommunen fantastiskt dålig PR och badwill. Spridningen räknas i miljoner tittare. Åratal av marknadsföring av kommunen raseras på 60 min. Huvuden borde rulla.

SVT berättade inte allt i sitt program. Nordfri kan bidra med två faktaomständigheter. En som UG enkelt hade kunnat bifoga i programmet. En som SVT av politiska korrekthetsskäl inte kan vidröra. 

Det första är att bolaget Optios verksamhet har haft en explosiv ekonomisk utveckling, både i omsättning och vinst. Förra året fördubblade Optio sin omsättning, som landade på 27 miljoner kr. På detta gjorde man ett rörelseresultat på 8,5 miljoner kr. 

Det andra är detta: UG beskriver inte det område som Therese flyttades till i Örnsköldsvik. Videomaterialet i programmet tyder på att området är Sörliden. Från en trygg hemmiljö i föräldrarnas villa, till en lägenhet i ett miljonprogramsområde där andelen svenskar är snabbt krympande. Bara häromdagen skrev lokaltidningen Örnsköldsviks Allehanda att i Sörlidenskolan har 70% av de 250 eleverna ett annat modersmål än svenska. 

Där skulle Therese bo med alla band till sina nära och kära avskurna. För frihetligt sinnade människor med en sund skepsis gentemot det allmänna, är fallet Therese ett bevis på den brist på omsorg och personligt ansvar som präglar en stor del av maktutövandet.