Demografiskt mörk framtid i Västernorrland

SCB har släppt befolkningsstatistiska data för 2024 och slutsatsen efter att studerat dessa måste bli: Västernorrland är på väg att falla samman. Samtidigt dagdrömmer länets makthavande politiker om en framtid som framstår som alltmer osannolik. Lika osannolik ter sig den föreslagna vägen dit. Befolkningsökning är den framtid man drömmer om och vägen dit går via en cirkulär ekonomi och gröna investeringar med påföljande inflyttning.

Alltihop bygger på förhoppningar. Länets massmedia antingen betraktar tigande skeendet eller rapporterar förhoppningarna som vore de observerbara trender.

Den här texten syftar till att visa hur länets befolkning mer eller mindre luras att tro på en verklighet som inte finns. Förhoppningsvis kan den få åtminstone en del läsare att nyktra till.

SVT Västernorrland rapporterade den 17 februari i år att ”Bostadsrättspriserna i Västernorrland stiger mest i hela landet”. En mäklare i Sundsvall - Artagan Keskin – fick där uttala sig om bostadsprisernas remarkabla utveckling i länet. Särskilt nämndes Örnsköldsvik, där priserna på bostadsrätter stigit med fantastiska 34% de senaste tre månaderna. Som källa angavs Svensk Mäklarstatistik; en nätsida med statistik av och för mäklare.

Bemödar man sig att faktiskt läsa och analysera statistiken, så finner man följande: perioden februari 2021 till oktober 2024 såldes det i snitt 17 bostadsrätter per månad i Örnsköldsvik. Priset var i genomsnitt 20 425 kr/m2. De påföljande tre månaderna såldes i snitt 28 bostadsrätter per månad med ett genomsnittligt pris om 26 403 kr/m2.

Är det underlag för att dra några slutsatser om bostadsmarknaden i Örnsköldsvik? Nej. Vi vet inte vilket urval av bostadsrätter som såldes. Om andelen centrumförlagda bostadsrätter i centralorten stiger en månad i försäljningsstatistiken, så kommer tillsynes kvadratmeterpriset öka i snitt. Annorlunda uttryckt: om omsättningen på centrumlägenheter stiger relativt resten av kommunen, så ser det ut som att priserna bostadsmarknaden stiger. Samma sak gäller om nyproduktion färdigställs och går till försäljning – dessa bostadsrätter är dyrare än snittet på befintligt bestånd.

Nu är kanske inte SVT-journalisterna kunniga i varken statistik eller bostadsmarknaden, men de kunde ha kontrollerat hur villapriserna utvecklats: under samma tremånadersperiod som bostadsrättspriserna påstås ha ökat med 34% - stod villapriserna i princip still (+1,7%).

Länsstyrelsen är skyldig att göra en bostadsmarknadsanalys varje år. Analysen för 2024 publicerades förra sommaren. I förordet konstaterar den tidigare toppsocialdemokraten Carin Jämtin - numera landshövding i Västernorrland - att ”i denna analys precis som tidigare år syns en tydlig diskrepans mellan SCB:s prognoser och kommunernas bedömningar”. SCB prognostiserar en helt annan befolkningsutveckling än den Carin Jämtin med partikamrater har bestämt ska gälla och till vilken även oppositionen svär sig.

I analysen slår man sedan fast i sammanfattningen att ”Den lokalt och regionalt förväntade befolkningsutvecklingen samt det i vissa kommuner sedan tidigare underliggande bostadsbehovet medför att det kommer att finnas ett stort bostadsbyggnadsbehov i länet under många år framöver”.

Boverket utför med jämna mellanrum beräkningar av bostadsbyggbehovet. Senast den 15 januari publicerade myndigheten nya sådana. I samtliga Västernorrlands kommuner angavs byggbehovet till noll.

Den ena myndigheten säger att det finns ett underliggande bostadsbyggbehov i vissa kommuner och förväntad befolkningsutveckling som ger ytterligare byggbehov. Den andra myndigheten konstaterar att det finns inget bostadsbyggbehov alls. Hur kan det komma sig?

Nordfri kontaktade Boverket. En tjänsteman med titeln ”bostadsmarknadsexpert” förklarade att Boverkets beräkning uteslutande bygger på SCB:s befolkningsframskrivningar. Skillnaden mellan å ena sidan Boverket och andra statliga expertmyndigheter, å andra sidan länets politiker, är att de förra agerar på data och observerbart utfall. Politikerna agerar på vad de vill ska komma att bli sant.

Boverkets tjänsteman gjorde sitt bästa för att förklara skillnaderna mellan den egna myndighetens beräkningar och politikernas prognoser på ett diplomatiskt sätt. Han lade dock till: ”Men de senaste åren så har färdigställandet av bostäder till närmare 99 procent skett i de regioner som har ett beräknat byggbehov vilket kan vara värt att ha i minnet”.

Ett artigt sätt att säga att politikerna kanske skulle vara lite försiktigare i tanken angående framtiden.

Att agera som politikerna gör, är inte alltid fel. För att det ska byggas en skola när barnafödandet ökar och därmed skolbehovet, så måste politiken vilja att skolan byggs. Men då agerar man på ett observerbart behov. Problem uppstår när politikerna gör sig till uttolkare av vad hushåll och enskilda individer vill och kommer att göra i framtiden. I det här fallet är ”göra” lika med att flytta till Västernorrland.

Notera att Länsstyrelsen – en statlig myndighet – agerar som politikerna. Det säger något om hur politiserad Länsstyrelsen är. Ett obehagligt förhållande, då Länsstyrelsen har en rad arbetsuppgifter på tillståndsområdet som kräver objektivitet. Det finns anledning att ifrågasätta den objektiviteten.

Samma politiker som sjunger framtidens lov, är skyldiga till att ha skapat kommuner i Västernorrland som invånarna vill flytta ifrån och inte vill skaffa barn boendes i. Det är två krassa slutsatser som måste dras utifrån SCB:s statistik.

Samtliga kommuner minskar i folkmängd under 2024. Minst Örnsköldsvik och mest Kramfors. Barnafödandet minskar i samtliga kommuner utom i Härnösand och Sollefteå. Minskningen är betydande i Ånge, Kramfors och Örnsköldsvik:

I de kommuner i Sverige där det föds flest barn per 1000 invånare, ligger detta värde på runt 10 födslar per tusental invånare. Sådana kommuner är företrädesvis storstadskommuner eller förlagda inom pendlingsavstånd till storstäder. Flest barn per tusen invånare föddes i Sundbybergs kommun i Stockholm (drygt 14 födslar per tusen invånare).

I Västernorrland ser det ut så här (med en utomlänskommun som jämförelse):

Ånge och Kramfors tillhör de kommuner i Sverige där det per capita föds absolut minst antal barn. Endast fyra kommuner är sämre. Örnsköldsvik är speciellt på så sätt att med sina ca 56 000 invånare finns det inte en enda kommun som är större och samtidigt föder färre barn per capita. Exempel på kommuner som är både större och har ett – om högre – ändå liknande antal födslar per capita, är Gotland, Norrtälje och Karlskrona.

Kombinerar man födslarna per capita med nettoinvandring per capita och inrikes nettoflyttning per capita, så framträder en skakande bild:

Hur ska man sammanfatta tillståndet? Så här:

Samtliga Västernorrlands kommuner minskar i befolkningsmängd. En inrikes nettoutflyttning råder i alla kommuner utom Örnsköldsvik (där inrikes in- och utflyttning tar ut varandra). Barnafödandet minskar från en redan låg nivå. I Örnsköldsvik, Kramfors och Ånge är minskningen betydande. I Ånge och Kramfors är antalet födslar per capita bland de lägsta i landet. Samtidigt är nettoinvandringen i alla kommuner utom Sundsvall betydande i förhållande till antalet födslar.

Kommer bygg- och bostadsbolag att agera på statistik likt den ovan och göra sina riskbedömningar därefter, när de bedömer affärsmöjligheterna i nyproduktion av bostäder? Eller kommer de att sätta sin lit till politikernas förhoppningar?

Det är det som ytterst avgör om det kommer att byggas bostäder. Alternativet är planekonomisk bostadsproduktion i allmännyttans regi, vilket vore en katastrof oavsett demografiska omständigheter.