Demografi och grönt för hela slanten
Redan innan Inspektionen för strategiska produkter punkterade Kinabolaget PTL:s etablering av grafitfabrik i Timrå, hade de socialdemokratiska kommunpamparna Stefan Dalin (Timrå) och Niklas Säwén (Sundsvall) stött på hinder och gjort felbedömningar. Man förutsatte att Trafikverket skulle bekosta nödvändiga trafikinvesteringar vid platsen, som vore staten en Ebberöds bank för kommunalråd med etableringsambitioner. Trafikverket vägrade och kommunerna stod med 150 miljoner kr i kostnad. När Trafikverket räknat ordentligt visade det sig att kostnaden nog var närmare 350 miljoner kr. Eller kanske en halv miljard.
I en insändare den 26 januari i Sundsvalls Tidning konstaterar signaturen Apollon att ”nu står vi här 2025 med en vd för ett kalhygge som kostar skattebetalarna cirka 150 000 kronor i månaden”. Det torde vara arbetskraftskostnaden för det kommunala exploateringsbolaget Torsboda Industrial Parks vd som avses.
Signaturen fortsätter:
”Detta är givetvis småpengar i sammanhanget. Våra kommuner har gjort av med hundratals miljoner i direkta kostnader och visionära satsningar på till exempel nya bostadsområden, internationella skolprogram, etableringsstöd och inte minst i marknadsföring av Sundsvallsregionen som ”ledare i den gröna omställningen”, ”Sundsvall växer” och så vidare.
Budskapet är dessutom i princip falskt. Det finns inga empiriska data som visar att Sundsvallsregionen har någon tillväxt som är större än jämförbara kommuner, tvärtom faktiskt.”
Denna kritik duckade inte herrarna Dalin/Säwén för. Tre dagar senare publicerade ST deras replik. Där menar politikerna att den gröna omställningen ger jobb, att en åldrande befolkning behöver tillföras fler arbetande skattebetalare och att man måste ”pröva nya saker” för att nå resultat. Man slår fast att ”vi har inte råd att göra ingenting”.
Retoriken är sådan att en sviktande befolkningspyramid orsakad av hög utflyttning och lågt barnafödande skulle vara en ny företeelse. Så är inte fallet. Det ligger närmare tillhands att påstå att kommunpolitikerna har hoppat på en grön modetrend och hoppats på att kunna sola sig i glansen av företagsetableringar. Inklusive sådana företagsetableringar som helt uppenbart inte med självklarhet ger någon önskvärd inflyttning till regionen. PTL har på ett tidigt stadium uppgett att man först efter 5 år förväntar sig att 75% av manskapet i grafitfabriken är lokalt rekryterad. Och då har man knappast menat att de utsocknes rekryterade skulle vara hitflyttade från andra delar av Sverige.
Facit finns att studera i Northvolt-haveriet och Skellefteås utveckling: invandringsrekord.
Utvecklingen i Västernorrland är tvivelsutan dålig i demografiskt avseende. Socialdemokrati, opposition och betraktare från utanför det politiska etablissemanget borde kunna vara överens om detta.
Tre statistiska storheters utveckling över tid är bra att beakta i sammanhanget: befolkningsmängden, antalet födda barn och nettoutflyttningen (inrikes sådan).
Så här ser det ut:
Trenden är en obönhörlig minskning av antalet invånare över tid. En mikroskopisk ökning kan skönjas runt 1990 och då beroende på ett ökat barnafödande under 80-talet med en topp runt 1990. Den beskedliga ökningen perioden 2012-2017 är helt hänförlig till invandring.
Barnafödandet är sedan andra halvan av 90-talet permanentat på en låg nivå och sedan några år i fritt fall.
Nettoutflyttningen till andra regioner under perioden 1997-2023 har i snitt varit dryga tusentalet per år, med toppar över 2000 och som mest 2303 år 2018.
Vad är det vi aldrig får höra från Stefan Dalin, Niklas Säwén eller deras partikamrater i andra kommuner i länet? Ett svar på frågan varför det ser ut så här. I ett av Sveriges mest socialdemokratiska län vill många av de barnfödda, likaväl som invandrare, inte bo.
Svarar man inte på den frågan, så kan man förstås inte heller arbeta på ett seriöst sätt med att få stopp på invånarflykten. Än mindre få Västernorrlands unga att återigen vilja skaffa barn. Istället famlar man efter gröna halmstrån och tror att för varje grön fabrik kommer flyttlassen att gå från södra Sverige.
Ironiskt nog är det troligt att socialdemokratin har sitt största stöd just i den äldre del av befolkningen det saknas unga att sörja för.
Sekab:s omsättning störtdyker - ned 27,4%
Tidningen Nordsverige har tagit del av Sekab:s årsredovisning för 2024 och rapporterar att omsättningen sjönk med dryga 27% till 807 miljoner kr. Rörelseresultatet ska ha landat på + 1,1 miljon kr. Nordfri återkommer i ämnet när årsredovisningen är tillgänglig.
Sekab är det i majoritet kommunalt ägda kemibolag som blev riksbekanta som en huvudspelare i etanolbubblan på 2000-talet. En drivande politiker var Örnsköldsviks dåvarande kommunalråd Elvy Söderström (S), som även tillhörde partitoppen på riksnivå. Skellefteå och Örnsköldsviks kommun har vardera lika stora andelar i Sekab via bolaget Norrlands etanolkraft. Umeå kommun äger en liten minoritetspost. Ungefär en tredjedel av Sekab är privat ägt.
Emil Källström, tidigare talesperson i ekonomiska frågor för Centerpartiet, är Sekabs vd. Källström är son till tidigare vd för LRF - Anders Källström - och Örnsköldsviks nuvarande kommunalråd Anna-Britta Åkerlind (C).
RVN delarrangör i seminariet ”Hela världen ställer om – hur ska Sverige AB agera framöver?”
Tillsammans med de övriga tre Norrlandsregionerna arrangerade RVN den 29 januari seminarium i Stockholm på temat "Den gröna omställningen - hur blir etableringarna verklighet?". På den egna hemsidan skriver RVN bl.a. följande:
"Utvecklingen i Skellefteå, Boden och Luleå beskrivs i en rapport från SKR och kompletteras med de satsningar som sker i Mariestad, Timrå, Härnösand och Sundsvall. I dessa sju kommuner planeras företagsetableringar och satsningar på cirka 750 miljarder kronor fram till år 2040. Samtidigt investerar kommunkoncernerna själva uppemot 100 miljarder kronor för att på olika sätt stödja etableringarna. Vad krävs för att etableringarna ska bli verklighet?"
En av delatagarna är SKR:s chefsekonom Annika Wallenskog. Hon menar att staten måste ta ett större ansvar:
"Om man tror på det här, då kommer det att ge pengar. Dessutom bör staten också säkerställa tillgången till energi och transporter för företagen."
Seminariet annonserades på RVN:s hemsida under rubriken "Grön omställning – staten behöver satsa nu".
Utbildning i Härnösand - satsar på grön omställning
Härnösands kommun meddelar på den egna hemsidan att den gröna omställningen kräver ny kompetens. Myndigheten för yrkeshögskolan har godkänt två nya utbildningar i kommunen: akvaponiingenjör och stadsodlare.
Akvaponi är kombinationen av fisk- och växthusodling. Nordfri vet inte vad "stadsodlare" är och Härnösands kommun förtydligar inte den saken. Inte heller framgår varför stadsodlare behövs när omgivande landsbygds jordbruksmark endast sparsamt används för odling av annat än vall.
Örnsköldsviks kommun grönmålar företag
I onsdags meddelade Cinis Fertilizer att en ny sändning kaliumsulfat om 3900 ton lämnat Köpmanholmen. Det påverkade inte aktiekursen som stängde på 6,44 kr i fredags.
Örnsköldsviks kommun har på sin hemsida en särskild del som ska marknadsföra kommunen - "Framtid Örnsköldsvik". Materialet presenteras som artiklar i magasinform.
Här finner man en artikel med rubriken "High Coast Innovation Park - för framtidens gröna omställning". I en annan skriver man om "restströmmar" och "cirkulär framtid". Kommunala Sekab beskrivs som ett "grönt kemibolag i framkant". Tydligen har Sekab ambitionen att bli "världens grönaste kemiföretag".
Även Cinis Fertilizer uppmärksammas i en helsidesartikel. Där skrivs:
"Genom att bland annat återvinna restströmmar i form av natriumsulfat från pappersindustrin och elbilsbatteritillverkning kan företaget producera ett vattenlösligt och miljövänligt mineralgödsel. Det här bidrar inte bara till att minska industrins miljöpåverkan, utan gör också jordbruket mer hållbart."
Problemet är förstås att detta inte är sant. Northvolt levererar ingen natriumsulfat och en produktion baserad på insatsvara från massaindustrin har ännu inte realiserats. Därför lägger kommunkommunikatören senare i texten till:
"För närvarande köper företaget in insatsvaran natriumsulfat från utländska aktörer, eftersom Northvolt på grund av produktionsutmaningar inte kunnat leverera som planerat. På sikt hoppas Cinis Fertilizer kunna ta emot restströmmar från svensk massaindustri, men innan det kan bli verklighet krävs ytterligare investeringar och tekniska lösningar."
Nordfri undrar hur länge Cinis Fertilizer kommer beskrivas som "grönt" när bolaget helt enkelt inte uppfyller de gröna utfästelser man från början gjorde. Kombinerat med den havererade aktiekursen, som lokal massmedia helt ignorerar, skapas en lätt absurd situation.
Cinis Fertilizers pressmeddelande: https://news.cision.com/cinis-fertilizer-ab/r/cinis-sends-another-shipload-of-potassium-sulfate,c4097428
Framtid Örnsköldsvik: https://www.ornskoldsvik.se/marknad/framtid-ornskoldsvik/framtid-ornskoldsvik/forskning-innovation-och-framtiden
